At the poor house production. Det är The Templars doftande gatupunk
i allra bästa klass, som levereras med bra texter och massor av attityd.
Körerna är feta och vokalisten Martin övertygar. Jag älskar plattan
och det är förmodligen det bästa som släppts 2009. Favoritspåren är;
Fed up, I hate my time och sista låten med klockrena refrängen;
No longer kids, but we´re still here, supporting our scene!
Back home and everywhere. Så sant som det är sagt. Malmö
scenens starkaste fäste nuförtiden. 5/5 och något annat betyg kan
det helt enkelt inte bli!
Robban (Antipati, Contemptuous) och Martin (Vindicate This!)
tog tag i saken och tillsammans med banden skapades den
här plattan. Det är som en gott & blandat påse för punkälskarn!
Mina personliga favoriter är; Bad intentions, CDCP, och Gatans lags
bidrag. Det finns inget att klaga på och skivan är rakt igenom
bra och visar att Sveriges punkscen är stark och håller bra klass.
Jag längtar redan tills Volym 2 kommer! För den kommer väl?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar